canzine

hon känner sig sårad, ensam och liten
men mest utav allt så känner hon sig sviken
sviken av dem som hon en gång hade älskat
och nu har hon förändrat sig till samma gamla människa
hon tittar upp mot stjärnorna, ser vad som står skrivet:
du är inte den som ska leva detta livet
hon skriker till sin gud, varför blev jag denna flicka
om jag aldrig kommer må bra och aldrig mera hitta,
men hon får inget svar, det existerar bara tystnad
hon skriker ut sin sorg med det är ingen som lyssnar,
nu på kvällen kommer gråten, sminket försvinner,
maskaran rinner ner och tårarna vinner
hennes kinder är våta och ögonen svider
men ingen ser varför denna lilla flicka går och lider,
hon försöker att prata men hon får inte fram ett ord
hon är tyst på utsidan men skriker innombords
hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat
hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat
hon ger nu upp dehär livet och isolerar sig
i ett rum där hon alltid kan vara för sig själv
man måste alltid fortsätta vandra och förstå,
men flickan orkar inte mer så hon slutade att gå
och nu har hon gått vilse, kan inte hitta hem
hon är vilse på vägen, utan ngn vän
sviken blev för många, så hon orka inte vänta
vänta på en bättre tid ochs lippa o kämpa
dag efter dag, och varje bit för bit
har hon tagit sig egenom lyckorus och skit
hennes liv är som en mardröm,
hennes mardröm är sann
det blir inte som i sagor, att kärleken vann
hon hade en bra vän, den bästa som hon haft
men henne svek hon, för hon inte fick plats,
plats i flickans hjärta som krossas när hon ler,
ber till sin gud om att slippa leva mer
hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat
hon är flickan som inte kan va glad,
hon känner bara hat